Mårten Gås - en fågel från Skåne?!

Mårtendagen infaller den 11 november och firas till minne av den helige Martin av Tours. Ända fram till kalenderreformen 1901 hette dagen Martin Biskop. Martin Luther föddes mer än 1000 år efter biskopens död år 397 och uppkallades efter honom.Och i vår almanacka är den 10 november Martin Luthers dag. Vid de stora helgerna är det ju oftast aftonen före som firas, och här inträffar det lustiga att på Martin Luthers dag, som också kallas Mårtensafton, äter vi gås till minneav biskop Martin av Tours. Det berättas många legender och historier om Martin av Tours, som helgonförklarades 250 år eftersin död.Han var redan som ung mycket from, trots att han hade tvingats ta värvning i den romerskahären vid femton års ålder. En dag mötte han en tiggare. Han hade givit bort alla sina pengar och för att kunna ge den stackars mannen något, delade han sin mantel med sitt svärd och gav tiggaren den ena halvan. I en dröm såg han sedan Jesus iklädd hans halva mantel och detta ledde till att han lät döpa sig.

Anledningen till att hans namn förknippas med gåsätandet bygger på en legend från Bretagne. Martin blev efter sitt dop en mycket from och anspråkslös munk i klostret i Poitiers. Han ville bara ta emot det lägsta ämbetet i klostret, vilket var andebesvärjarens. Ryktet om hans godhet och hur han botade sjuka och drev ut andar spreds snart i hela landet. När biskopsstolen i Tours skulle tillsättas skickade man höga ämbetsmän till Poitiers för att be honom ställa upp i biskopsvalet. Martin, som ville fortsätta sitt anspråkslösa liv, gömde sig i en gåsstia för att de inte skulle få tag i honom.Men gässen förrådde honom med sitt kacklande. Martin förlät dem aldrig.Till straff skulle de slaktas varje år vid Martinshelgen. En annan historia berättar att den fromme biskopen var mycket förtjust i gåsstek. När han varit biskop i trettiosex år föråt han sig på gås och fick feber och dog. Men innan han dog den 11 november hann han förbanna gässen och bestämma att de skulle slaktas varje år på sin dödsdag. I själva verket hängde gåsätandet förmodligen ihop med att slakten, bl a av gäss, började i november. Man fick för en gångs skull äta sig mätt på färskt kött. Sedan saltades det in eller röktes för att hålla.

Gås har alltid varit festmat, och eftersom vinet också var färdigjäst vid denna tidpunkt firades Martin-helgen grundligt i Frankrike. Mässorna för den helige Martin började redan kvällen före hans dag och höll på hela natten. De samlade mycket folk som åt och drack till St Martins ära. Festandet tog sådana former att prästerskapet redan under 500-talet försökte förbjuda det, vilket dock inte lyckades. Man ansåg att Martin var vinets beskyddare. Han lär ha planterat den första vinrankan i landet och lärde munkarna i Tours att beskära vinstockarna. Den 11november är fortfarande den dag då man i Touraine - landskapet där Tours ligger - avsmakar årets vin, som då jäst färdigt. Martin av Tours blev inte bara vinets skyddshelgon utan även krögarnas. Han var också skräddarnas, körsnärernas och tiggarnas speciella helgon på grund av episoden med manteln. Seden att äta gås den 10 november spred sig först till Tyskland och kom förmodligen till Sverige genom de många hantverkare som gjorde gesällvandringar i Tyskland under sin utbildning. Det var vanligt att mästarna inom de olika yrkena bjöd sina gesäller på gås och vin på Mårtensafton. Den livliga handeln med Tyskland bidrog nog också till att sprida seden. Det var alltså i städernas hantverksmiljöer seden började. I Skåne förekom den mest hos de högre stånden. Prästerna skulle t ex ha gäss i tionde av sockenborna till Mårten. Tionde kallades den formav naturalön som var vanlig förr. Under 1800-talet var det vanligt att skolklasserna samlade ihop pengar för att ge klassläraren ochde populäraste lärarna en gås till Mårten. Det förekom i flera mellansvenska städer och även i Stockholm. I Norden har man firat Mårtengås sedan medeltiden - på de gamla runkalendrarna var Mårten utmärktmed en gås - men det var först på 1800-talet det blev vanligt att äta gås på landsbyggden i Skåne, och då i samband med åldermansgillena vid Mårtenshelgen. Då bytte man ålderman och förrättade också brandsyn och gjorde upp byns räkenskaper för det gångna året. Att äta gås vid Mårten är alltså inte ursprungligen en typisk skånsk sed, och inte var det heller bara i Skåne som man födde upp gäss under tidigare århundraden. Gåsavel förekom då i många andra landskap som t ex i Östergötland, Västergötland ochVästermanland, men under senare tid är uppfödningen av gäss störst i Skåne. I mitten av 1800-talet dök den första annonsen i Stockholm upp om att man serverade gås och svart-soppa på restaurang.Svartsoppan lär vara stockholmskrögarnas tillägg till menyn. Numera har väl alla större restauranger en gåsmiddag på matsedeln på Mårtensafton. Och det kan vi alltså tacka den heligeMårten av Tours för!