"Har man tur blir man människa"

Under söndagskvällen träffade jag en trevlig och spännande människa. Han är doktor i ekonomi och handelsrätt. vi talade naturligtvis om det aktuella ekonomiska läget. Men det var inte det som blev huvudämnet denna kväll. Ämnet föll istället till psykologi och filosofi. frågor som; "Vad är en människa och hur blir man människa" diskuterades. Det ska ju tilläggas att vi inte då talade om hur en människa blir till, den rent biologiska delen. Utan hur man rent faktiskt blir den människan man är och vilka förutsättningar som ligger till grund för det, erfarenheter och möten människor emellan.

Ekonomidoktorna sa att "har man tur blir man människa". Det ligger så otroligt mycket i det. Det är svårt att försöka skriva ner och sammanfatta vår långa diskussion i ett kort blogginlägg. Vad som gör att man blir människa beror naturligtvis på mycket. Man kan inte vara människa om man inte lever som en människa. Människan är ett flockdjur och kräver, allt som oftast, ett socialt liv. Naturligtvis är det ju en del människor som väljer att leva ensamma. Det kan bero på många anledningar. Men doktorn och jag kom fram till att man blir en människa om man umgås med människor. En av kyrkans stora tänkare, Erasmus av Rotterdam, sa mot slutet av 14oo talet att "man man föds inte till människa, man skapas till det". Erasmus hade så rätt redan för femhundra år sedan. Allt det som individen är med om, formar och påverkar individen och låter den bli till det den sen blir. Alla de möten med människor man har genom livet bidrar i allra högsta grad till att man komemr på hur det är att vara männsika. Man måste lära sig det. Som att cykla men det är uppenbart att det tar längre tid att lära sig bli människa än att cykla.

Begreppet "ensam är stark" kastar jag med all respekt i "Plus" röda soptunna. Så är det inte och kan bara inte fungera så. Ensam är absolut inte stark. Jag tror ärligt talat inte det finns en enda människa som är villig att erkänna det, inte ens den människan som sa ovan påståeende. Inom psykologin talar man om primär och sekundär socialisation. Den primära handlar om de första åren i livet då man lära sig sig omgivning, vet som är ens familj, skaffar sig kamrater, hittar i sin omgivning, lär sig prata, tala, gå och så vidare. Den sekundära handlar om när man en gång kanske flyttar vidare till ett annat ställe och lär sig en ny omgivning där, nya kamrater och allmänna miljöer. Kanske en omvänd återacklimatisering.

Nåja. Doktorn och jag hade en omfattande och mycket spännande diskussion under kvällen. De är väldigt betydelsefulla och viktiga tror jag. Fler borde få möjligheten att diskutera detta.

Kommentera gärna, säg gärna att jag har fel, men respektera att det är mina tankar.