Det börjar gå mot morgon denna tidiga måndag. En ny vecka. Jag har nu jobbat min första hela vecka och totalt sju nätter. Till en början kändes det mycket, det ska erkännas. Men det är liksom bara att gå in och göra det och sen väntar ledighet. Nu har jag gjort det och då väntar en veckas ledighet. Denna ledighet spenderas som vanligt i Varberg. Inget nytt på den fronten alltså.
Jag börjar dessutom komma in i denna pendling mellan städerna på västkusten. Det är samma avgångstider och nästan alltid samma plats. Jag bokar in mig i tyst kupé, särskilt den måndagen jag åker upp. Då vill jag sova och inte störas av diverse högljudda medresenärer. Men tyvärr är det inte alltid denna stillhet respekteras i den delen av kupén som är avsedd för densamma. Men då är det någon annan som snabbt säger till. Så ska det vara. Måste man prata i mobiltelefononen går man ut ur kupén. Jag fattar inte hur människor som tydligen inte verkar förstå detta, tänker.
Men det är roligt med denna pendling också. Det är ett inrutat liv jag lever nu. Fram och tillbaka. Helsingborg och Varberg. Varberg och Helsingborg. Någongång när jag slumrat till i till exempel Halmstad, har jag funderat på om jag var på väg till eller från någon av mina två städer.
Så är det att vara kosmopolit. Även om det bara är en sträcka på 13 mil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar