Vemod, tårar, känslor, värme, möten, god mat och egentligen hur mycket annat som helst...

Kom hem nu ikväll efter Förbundet Vi Ungas Rixläger och Förbundsstämma 2008, som hälls i den öskötska skärgården. Det var otroligt intensiva dagar med en massa spännande saker.

Mitt egentliga övergripande schema var att, som ledamot av förbundsstyrelsen, vara med i diskussionerna på förbundsstämman. Det blev bitvis livliga diskussioner.

Det var en helt otroligt olidlig värme emellanåt. Men man klarar sådant också.

Efter två år i styrelsen avgick jag alltså nu formellt igår. Det var väldigt känslofyllt. Man avgår bara inte och skakar av sig sin styrelseposition. Det tar tid att förstå att jag inte längre är en del av ledningen för förbundet. Inte längre behöver ta ansvar för verksamheten. Inte längre behöver vara en av de främsta inom förbundet. Det jag gjort i styrelsen har satt sina spår och jag kommer framöver vara ihågkommen som ett mingelproffs, enligt min förbundsordförande.

Det fälldes faktiskt en tår under avtackning i slutet av stämman. På tåget hem nu försökte jag summera mina två år men det är svårt. Jag har lärt mug mycket och har mycket att tacka förbundet för.

Naturligtvis kommer jag säkert bli tillfrågad för diverse småuppdrag men det ska samtidigt bliskönt att inte ha den regelbundenheten av möten och åter möten. Men jag kommer ju också sakna det.

Det sista stora jag gjorde var att anställa en ny förbundssekreterare vilken jag kommer träffa på kansliet i Stockholm mot slutet av denna månaden. Det blir trevligt.

Ja vad ska jag säga mer? Vad ska jag göra nu? Ja jag har ju mitt heltidsjobb på hotellet. Bara det tar upp en hel tid. Heltid. Fullt schema.

Nu har jagfaktiskt tagit mig ett glas vin för att bara sitta och fundera. Fundera över detta underbara jag varit med om genom åren. Sentimentalitet. Verkligen sentimentalitet.

Det är svårt att sätta ord på mina känslor idag, men jag har gjort ett försök.

Jag önskar den nya styrelsen lycka till med det viktiga arbetet framöver.