Ikväll när jag gick till jobbet, en skön kväll som det nu brukar vara, så mötte jag nere på Järnvägsgatan två grabbar varav den ena ursäktade sig och frågade, lite onyktert:
"Ursäkta, är du helsvensk?"
(jag blev naturligtvis ställd men svarade ärligt)
"Ja..."
"Bra",sa han och de gick vidare.
Det var ett märkligt möte. Tänk vad som hade hänt om jag hade svarat nej på den frågan. Alltså om det nu faktiskt hade varit så att jag hade haft annat urspung i blodet. Frågan är ju om han hade gett mig en rak höger eller bara börjat argumentera elelr bara gått vidare. Det kan jag naturligtvis inte veta. Jag kan bara spekulera. Vart är vi egentligen på väg? Jag har folk i min närhet som är direkt främlingsfiemtliga. När jag sitter med i ett sådant samtal brukar jag mest vara tyst. Av erfarenhet vet jag att det, i just det fallet, inte är lönt att börja argumnetarea emot.
Samtidigt är de ovan anonumt nämda parterna i diskussionen samtidigt bekanta med de så kallade nysvenskarna. Det är så paradoxalt så jag kan bli förbannad.
Vart ska det egentligen sluta, undrar jag.
En liten Valborgstanke, nu när allmännheten blandas nere på torget, ikväll när det dessutom är tivoli och festligheter i stan.
1 kommentar:
Men vad är egentligen "helsvenskt" undrar man då? Är det potatisen som ursprungligen kommer från spanien? Vodkan som vi alla hyllar som svensk men egentligen kommer från ryssland? Öl och mjöd som egentligen kommer från iran och danmark från allra första början? Eller det svenska kungahuset som härstammar från Frankrike men genom åren fått en mängd andra icke-svenska blodsband. Det jag menar är att innan vi kan prata om helsvenskt som så många gör måste vi komma fram till vad som är just detta. För vad är helsvenskt egentligen?
/N
Skicka en kommentar