Vad är tanken med offentligheten??

Kära vänner!

Vissa saker man gör och/eller säger i sitt liv är mindre bra. Jag är övertygad om att alla människor har gjort eller sagt sådana saker. Naturligtvis har jag också gjort det, det är egentligen inget konstigt. Sen kan man ju göra det i mer eller mindre utsträckning.

Sommaren 2005 sade jag en sådan sak som inte var den bästa. Det fick ganska ödesdigra konsekvenser. Mina allra närmaste fick veta då. Men för att göra en lång historia kort. Den före detta biskopen i Lund, Christina Odenberg, stängde inte dörren helt och hållet för mig att bli präst. Men hon tyckte att jag skulle vänta några år. En tanke jag delar med henne. Hon sa att vi är bara människor och människor kan göra fel men kan också få förlåtelse för det. En präst och lärare på en folkhögskola sade en gång att: "det man ber om förlåtelse för har man fått förlåtelse för". Det tycker jag är mycket vilsamt! När jag lämnar något i från mig på det sättet så är själva händelsen över och ur livet.

Hur offentlig måste man vara? Hur offentlig måste man bli? Måste man vara beredd på att ta smällar på sin blogg för att man har sagt eller gjort något dumt? Kanske det. Jag tycker man är feg om man bara ger kritik i form av mail eller som en kommentar i en blogg. Då vågar man mycket mer. Tyvärr är det så.

I min blogg skriver jag om vad som händer i mitt liv just nu eller vad som kommer att hända. Detta är således ingen bättre eller sämre blogg, enligt mig. Jag skriver inte speciellt skarpt eller kritiskt i mina inlägg. Det är andra bättre på. Läser man min blogg bör man göra det med, naturligtvis, ett intresse, men inte ska man förvänta sig några stora sensationer. Ni som brukar läsa min blogg kan egentligen bara fortsätta att läsa som vanligt! Men vissa läsare kommer och går!

Så var det sagt!