Läste DN:s nätupplaga till morgonkaffet i morse.
Jag blir verkligen arg men också rädd för det resonemang som förs i debattartikeln "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel" (DN 070601)
I artikeln hänvisar man till en fransk utredning som visar att om man utgår från vad FN:s barnkonvention preciserar som ”barnets” bästa och då finns det inget rimligt alternativ till att äktenskapet är förbeållet en man och en kvinna. Samkönade äktenskap kan aldrig garantera barnens intressen och rättigheter. Jag undrar hur man faktiskt kan veta det. Alltså det är klart att man kan göra en riktigt djuplodande utredning som i Frankrike. Men jag tror inte man kan visa så pass exakta fakta vilket kan leda till att barnet då far illa i ett samkönat äktenskap.
"Vidare diskuteras om lagar ska stiftas för att tillgodose vuxnas intressen och krav, eller för att skydda barnets (den svagaste partens) intressen och rättigheter"? Som barn väljer man inte sina föräldrar men som föräldrar väljer man sina barn, iallafall på ett mer konkret sätt. Det är min personliga övertygelse att oavsett om man är man och kvinna, kvinna och kvinna eller man och man som tar hand om ett barn, blir det bra. Det beror inte på vilket kön man har. Det beror på hur man är som förälder i grunden. Naturligtvis finns det både bra och dåliga föräldrar.
Diskussionen om reproduktion behandlas också. Givetvis är det så att bara en man och kvinna, rent biologiskt, kan reproducera sig. Men jag tycker ändå det är ett dåligt argument. Skulle människorna börja ta slut bara för att en lagstiftning om könsneutralt äktenskap skulle börja gälla? Det tror jag knappast. Man kan både adoptera och inseminera. Men då kommer nästa käftsmäll; skulle man som kvinna låta sig insemineras skulle det innebära att man isåfall skulle vara tre i äktenskapet och att det då skulle bli en fråga om månggifte, menar man i artikeln. Hur idiotiskt får det egentligen bli?
"Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar" Här tror jag att man inte riktigt tänkt till. Jag undrar faktiskt på vilket sätt, rent konkret, detta skulle försvåra integrationen av vårt samhälle och hur ovan nämda motsättningar kan komma att polariseras.
Om man inte ändrar lagstiftningen tycker jag man talar i en paradox. Man vill se till barnets bästa, enligt FN:s barnkonvention. Men om man inte tilllåter könsneutralt äktenskap är det en djupt personlig kränkning mot många människor i vårt samhälle. Är det så vi vill ha det? Är det en sådan bild vill vill ska representera Sverige?
Det är djupt olyckligt att vi har riksdagsledamöter i vår svenska riksdag som tycker det är ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel.
Jag vet minst en som kommer kommentera, och har ett annat synsätt på detta. Han är en mycket nära vän till mig och jag respekterar hans åsikter men jag delar dem inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar